Ständigt denna väntan.Det är en väntan som man inte vill göra i ens liv. Det är en väntan som kan förändra ens liv. Plötsligt kommer det någon och säger ens namn och samtidigt ler för att visa att e inte är farliga. Men det är de egentligen det är bara det att de har tränat på att se trevliga ut.
Man går längs gången och hör skrik och verktyg och en himla massa gurglande. Varför känns korridoren så himla lång egentligen? Eller är det bara som jag inbillar mig? Jag leds in i ett rum med en stol en himla massa verktyg och fortfarande så är denna person väldigt trevlig mot mig. Det är säkert lugnet före stormen tänker jag.
Foton tas och det blir ett himla pillande. En högre ställt person kommer in nu och säger, Här ligger du och väntar på mig. Ja vad ska man svara på det, jag har inget val så det är bara att se glad ut så kanske de släpper mig. Efter några minuter får jag lämna rummet, korridoren och byggnaden. Det blev inte en ända anmärkning och jag kan känna mig stolt över att ha så fina tänder som jag har. Himla tur att man inte behöver kalla in b- laget för då hade det verkligen varit problem.
Nu behöver man inte gå till tandläkaren på ett tag vilket faktiskt är väldigt skönt ändå:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar